Inspirerad att summera året som var och sätta min intension för året som kommer

Inspirerad av Frida Spikdotter Nilsson @skrivplaneten.se

2021

Det börjar i januari. Jag går på en gata med låga hus, som i Visby, små villor som ligger tätt ihop. Det är ljust och vintern börjar med jobb, både kurser och flera coachuppdrag.

Våren med ljuset kommer långsamt. I början av april, föds en ny prinsessa och jag får möta henne i paradiset av tall och grönska. Trots ljuset fanns ett mörker på min landsväg, där jag går, en osäkerhet och ett beroende av andra i mig. En ny Covid våg kommer översköljande. Mina funderingar går vägen fram och det blir mörkt som i skymningen på vintern fast våren närmar sig, skumma kvarter och jag känner mig vilsen under resten av april och i början av maj. Isoleringen fortsätter trots vaccineringen men stegen fortsätter med ett steg i taget. I slutet på maj reser jag norrut, till snöhögarna blandat med grönt gräs. 

Under sommaren noterar jag att fönster öppnas, ett i taget, några vänner kommer närmre, jag sitter på farstutrappan och skriver. Jag njuter av min tid, det blir grönare. Beslut fattar jag inte utan andra styr över mig och jag kan inte säga NEJ, jag upptäcker det och inser att jag går i en allé. En lång allé med stora träd på var sida om grusvägen. Det doftar varmt, ängarna med hästarna som betar går i hagarna och jag går där ensam i min allé och som övergår till min stig. Vart leder stigen? Hösten närmar sig, löven blir gula och röda. Svampen kommer fram och jag vandrar i skogen, det är ljust. I slutet av vägen kommer jag fram till en korsning. Rakt fram ligger ett torp. Ett rött, med vita knutar och en dörr som är vacker. Träden finns i trädgården. Ska jag gå in eller vilken väg tar jag i korsningen …

2022

Det röda huset är inte mitt, jag går in men det är dit en av mina döttrar ska flytta. Jag gör fint och hemtrevligt för att hon ska trivas, sen går jag ut. Det är kallt ute, mycket snö i januari. Jag ställer mig i korsningen och går åt höger, våren börjar och ljuset är här, ett litet ljus över horisonten. I mars - april jobbar med sorg och ledarskapskurser och coachar, jag har samarbeten. Jag reser, stannar i det gröna ljuset från lövträden och friden, skriver på min bok. Det inspirerar mig, jag går vidare till höger och kommer till skärgården. Öarna, ljuset, ett litet hus på berget. Plötsligt är det ett vi. Vi umgås och har trevligt, vi pratar och njuter av tillvaron. Men sen åker jag till staden igen. Hem till mig, det doftar sommar, jag känner den ljumma vinden mot min kind. Jag kommer till korsningen igen och går till vänster, svampskogen närmar sig. Ljuset är där och även när mörkret närmar sig i september finns ljuset i sinnet. Det är okomplicerat, snön kommer och jag åker skidor och på nyårsafton är det fest med dans och vänner. Jag är lycklig tillsammans med andra och har sinnesro.